På morgonen får min hund insulin. Sen väntar vi en halvtimme innan det är dags för hennes mat.
Under den halvtimmen brukar jag duscha, tvätta håret och klä på mig.
Nu på sommaren får Mumma vara ute i sin hage. Hagen som är lite slarvigt byggd av kompostgaller.
När jag stod i badrummet och just klivit ur duschen hör jag Mumma skälla. Och jag visste vad hon skällde på. Varje förmiddag brukar några trevliga människor som bor i närheten gå en promenad med sina tre hundar.
Jag hör alltså Mumma skälla och ler lite.
Sen hör jag ett annat skall. Ett kraftigare skall. Och skallet hörs alldeles utanför min förstutrapp.
Vad fan, tänker jag och sveper in mig i handduken och kliver ut.
Vad fan, tänker jag igen. För där inne i Mummas hage står grannens schäfer och skäller. Och Mumma skäller. Schäfern har rammat stängslet och klivit in och hälsat på.
Mumma ser lite förvånad ut. Vad var det som hände liksom? Var kom hon ifrån? Varför är hon i min hage? Matte?
Och jag säger hej på dig lilla vovven. Är du här och hälsar på?
Då tittar schäfern på mig och bestämmer sig för att gå till matte. Jag vet inte om hunden blev helt chockad över att se en halvnaken fet tant stå insvept i en handduk eller om hon hade sagt vad hon ville.
Hundens matte och jag försökte prata lite men då skällde Mumma så högt att vi knappt hörde varandra.
Jag reste upp stängslet och så var det inte mer med det. Ordningen återställd.
Fast jag undrar vad schäfern egentligen ville. Om hon ville snacka lite med Mumma?
Eller bara hälsa på den där hunden som alltid skäller när dom går förbi.
Mumma tiger som muren.
Mumma spanar efter schäfern. Kanske.
Men nästa gång kanske vi ska bjuda på kaffe? Som i reklamen.
Hundar dricker förstås inte kaffe.
Men lite hundgodis?
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, lapphund, schäfer, besök
Senaste kommentarerna